Rambergsvallen

Rambergsvallens huvudentré lite gömd och bortvänd från en av Hisingens huvudpulsådror, Hjalmar Brantingsgatan.

Min första match i jakten på de platser där det allsvenska spektaklet utspelats blev naturligtvis på Hisingen. Sedan ett halvår tillbaka bor jag för första gången i mitt liv på bekvämt gångavstånd från allsvenskt fotbollsspel. Att Gustav ännu bräcker mig på just den punkten spelar midre roll när jag passerar Wieselgrensplatsen påväg mot Allsvenskans enda, genom alla tider, ölags hemmaarena.

Wieselgrensplatsen är ett torg eller gågata (eller både och om man vill vara bussig) från stadsdelscentrumens tidevarv. Men till skillnad mot motsvarigheter som Kortedala torg, där lokaler gapar tomma, eller Frölunda torg, som fullständigt exploderat och omvandlats till oigenkänlighet, är Wieslegrensplatsen mer av det som (inbillar jag mig) stadsplanerarna såg framför sig vid uppförandet. Här är i och för sig inget modernt myllrande caféliv med kaffe-to-go i solglasögon och högklackat, och inte heller i fjällrävenjackor och fixed gear, men det finns caféer och de serverar kaffe. Servicen här är inte bara service, den är också oftast helt väsensskild från affärerna man är van vid. Visst finns här Coop och Willys men butiker som Bra Deal, Wiezel Matcenter och, min personliga favorit, Erics Modehus dominerar och ger platsen, trots auran av betongförort, ett smått unikt uttryck.

På Wieselgrensplatsen stannar jag för att ta ut hundringen som behövs för att lösa entré. Kontanter gäller på Rambergsvallen, så det är kö. Om jag hade haft lite mer tid innan matchens start kunde jag ha tagit en öl på Whoopsi Daisys uteservering mittemot automaten. Nu sitter där några supportrar i svartgult. De verkar prata om i vilket land det dricks mest öl. Whoopsi Daisy är en sådan sportsbar där hamburgertallriken kostar under hundringen (jag kanske skulle tagit ut två) och många av gästerna, som kan beställa en stor stark på 60 cl., känner namnet på bartendern. Det är så nära ett supporterhak, det går att komma, för Hisingens stolthet. När man är här känns det, än så länge, väldigt långt till andra-sidan-älvens motsvarigheter i Avenyn och Gamla Ullevi.

Hjalmar Brantingsgatan, Hisningens ”aveny”, som passerar Rambergsvallen på väg mot sin ståndsmässiga avslutning (eller början) i jättekorsningen med vädergatorna.

Med lite god vilja kan Rambergsvallen sägas ligga i förlängningen av Wieselgrensplatsen fast bortom Hjalmar Brantingsgatan som här egentligen bättre beskrivs som en led. På andra sidan Wieselgrensplatsen ett par kvarter landshövdingehus mot Göta älvbron växer nu nya Kvillestaden fram med 2000 nya bostäder. Samtidigt får jag under halvtidspausen av matchen, genom Anna Johansson (betydande politiker i staden när det kommer till idrottsfrågor) som stegar fram på en röd matta, veta att 130 miljoner kommer avsättas i nästa års kommunalbudget för att bygga en ny arena. Vad de båda investeringar kommer att innebära för Bra Deal, Erics Modehus och Wieselgrensplatsen i stort återstår att se.

Här utlovas en ny arena till Hisingen med Lundbybadets röda fasad skymtande i bakgrunden.

Rambergsvallen måste förstås i sin kontext. Här spelar BK Häcken, klubben heter så för att det låg en häck brevid planen där klubben startades, fantasilöst, genialt eller bara fullständigt opretentiöst. Klubbemblemet är två halva bollar i svartgult och naturligtvis spelar laget i bröderna-dalton-utstyrsel fast med fotbollsskor istället för fotbojor. Men det är en storstadsklubb och eftersom de som avgudar det gyllene och stegrande lejonet i IFK:s emblem är så många fler saknas ofta stöttning från läktarplats. BK Häcken har inte historien och inte heller någon stark förankring i samhället. Det finns det andra klubbar i staden som har.

En av den oftast ganska fåhövdade Häcken-klackens ramsor är en rip-off från någon av de större klubbarna i staden. När motståndarnas klack av någon anledning är ovanligt tyst kan man få höra: ”Ni har sämre klack än  Häcken”. Denna kväll hörs aldrig nidramsan. Djurgårdens IF är på besök och deras klack sjunger sig, imponerande nog, igenom hela matchen. Och bilarna, som på Hjalmar Brantingsgatan, sjunger sin entoniga lovsång till förorten, vare sig det är grillning på den egna trädgårdstäppan eller på allmäningen mellan hyreshusen som lockar, överröstas. Det är en härlig försommardag just för grillning, eller varför inte fotboll, med värme och solsken. Vallen är lagom full med drygt 3000 betalande. Det är gott om plats på bänkraderna men ändå så tätt att det ser hyfsat fullt ut. Jag njuter.

Löparbana med hoppgrop, grönt gräs och där bakom Babords (båttema som sig bör på en ö) östra läktardel idag hyfsat välbesökt av djurgårdssuportrar.

Rambergsvallen är inte mycket till idrottsarena. Två läktare längs båda långsidorna endast med ett fåtal plaststolar på VIP-läktaren, långa bänkar utan ryggstöd och löparbana. Läktarna är klädda i orange korrigerad plåt. Det andas inte precis Europa. Men BK Häcken är för tillfället en toppklubb. Bäst i stan, bra ekonomi och nu alltså snart en ny arena.

Det är egendomligt. På landsorten har klubbar ofta förankring på orten med stöd av kommun och näringsliv. I storstäderna finns istället storklubbarna med allt vad det innebär. Men BK Häcken passar inte in på någon av dessa beskrivningar. De har istället något helt annat som faktiskt saknar motstycke i Sverige, ja i världen. De har Gotia Cup. Världens största ungdomsturnering ger förutsättningar för billiga utlandsvärvningar men också ekonomi. Turneringen omsatte förra året ca. 60 miljoner kronor. Här krockar det opretentiösa BK Häcken med verkligheten som alltså möjliggör toppspel i Allsvenskan. Men föreningen har också en historia av att satsa, från klubbhuset Häckenborgen på 1960-talet och nutida 40 miljonersprojektet Gotia Park till värvningar av landslagsstjärnor som Stig Töfting och Teddy Lucic. Gotia Park är en modern träningsanläggning gömd en bit bort på Hisingen mellan en golfbana och en återförsäljare av trädgårdssten. Här drillas bl.a skyttekungen Majeed Waris, naturligtvis upptäckt under Gothia Cup.

Träningsanläggningen, Gothia Park Academy, kanske namngiven för att vara riktigt tvåtusentalsmässig eller kanske för att tillmötesgå intrnationella besök under Gothia Cup.

Jag skulle vilja skriva att BK Häcken haft Rambergsvallen som hemmaarena sedan de lämnade planen bakom den där namngivarhäcken men riktigt så är det nog inte. Viktigast i detta sammanhang är dock att de har huserat där sedan 1952 och den nya arenan är tänkt att placeras på samma plats. Löparbanorna ska bort. Kapaciteten ska vara ungefär den samma, alltså ca. 7000, men alla sittande. Och allt det där andra som måste vara med för att få spela på högsta svenska fotbollsnivå, flaggstänger, bussparkeringsplatser, dopningstestarrum och en hel del annat. Medan möjligheten att skymta planen samtidigt som man tar ett dopp i Lundbybadets inomhusbassäng troligen försvinner…

Läktaren Styrbord med tennishallen där bakom håller inte längre måttet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: