Vångavallen

Vånganvallens huvudentré andas en hel del folkpark där den står bakom palmerna.

Jahaja, då var jag här, vid ökänt blåsiga Vångavallen, eller om man så vill ”Tjongavallen”. I år bjuds här tyvärr ingen allsvensk fotboll och nu sladdar klubben även i Superettan. Särskilt blåsigt är det inte men det ligger regn i luften. Samtidigt är gräset väldigt grönt och inbjudande. Palmerna som är framställda, både vid entrén och vid sidan av planen, men också på väl valda platser runt om i staden, står stolta i sina jättekrukor men vajar inte i vinden. Kanske bockar de lite under den regntunga skånehimlen.

Det här är så långt söderut den allsvenska fotbollen än så länge lyckats ta sig. Ett rekord som lär stå sig så länge inte någon oljeshejk bestämmer sig för att köpa upp ÖT Smygehuk FF. Sverige slutar ju här. Ändå, ställs palmerna in under vintern.

I Trelleborg hoppas man på en splitterny arena till 2014. Men turerna har varit många och vem vill egentligen satsa på en förre detta allsvensk klubb på dekis? Inte heller har Trelleborgs FF en historia av att locka storpublik till gamla Vångavallen. Rekordet är föga förvånande från ett derby 2004 mot storebror Malmö FF. 9 843 hittade hit den dagen. För en vall med maxkapacitet på 10 000 betalande är det väl, med lite säkerhetsavstånd mellan klackarna, att betrakta som fullsatt.

Det har hänt att huvudläktaren på allsvenska matchdagar fyllts med vinstsäkra trelleborgare. Det kommer troligen aldrig att ske igen.

Pågatågen, den skånska kollektivtrafiksstoltheten, ska om ett par år stanna till även i Trelleborg. Det är en stor sak. Det är frågan om att bli en del av landskapets blodådror. Trafiken pumpas fram och tillbaka från Skånes hjärta (det ligger väl nergrävt någonstans i Citytunneln under Malmö) med hjälp av de lila tågen. De som inte får vara med, hamnar vid sidan av, och måste acceptera en mindre betydande roll i Skånes kropp. Först var det tal om två stationer i Trelleborg. En vid den gamla stationen nere vid hamnen och en utanför centrum norr om staden. Idéer fanns om ett nytt köpcentrum och så då en ny arenan i anslutning till stationen. Det måste ju finnas en anledning att gå av och på när väl tåget stannar. Här skulle Trelleborg kunna fått sitt eget Hyllie. Snacket om hönan och ägget gjorde sig påmint. Vilket kommer först, stationen eller arena? Detta resonemang dementerades senare effektivt. Det krävdes tydligen ingen arena för en station och så blev det varken det ena eller det andra. I varje fall inte inom de närmaste åren. Tillbaka till ruta ett.

Den fotbollsplan som än så länge används har en ganska ståtlig huvudläktare i gul-blått. Passande färger för svensk fotbolls sista utpost i söder men lagets färger är egentligen blått och vitt. När jag passerar bakom den västra kortsidans läktare (ja, här finns läktare på alla fyra sidor om planen) upptäcker jag en annan intressant detalj. Tydligen har det runt Vångavallens fotbollsgräs en gång i tiden funnits en löparbana. Kortsidans läktare är helt sonika ställd ovanpå den röda ovalen som sedan upplevs försvinna in under fotbollsplanens gräs. Jag undrar för mig själv om linjedomarna får extra fart längs linjerna i vetskap om att det här har sprungits sprinterlopp. Långsideläktaren i norr, en stadig skapelse i korrigerad plåt från år 2000, är sedan placerad i anslutning till gräset, i sann fotbollsarenemässig anda. Detta har varit en klassisk vall fylld med flera olika typer av idrott. Så är det inte längre. Nu är det här en plats endast dedikerad till fotbollen.

Löparbanan som försvann.

Jag tittar på kortsideläktaren som känns aningen provisorisk. Den är monterad på en stålkonstruktion á la byggnadställning och kan antagligen ganska lätt plockas ner. Detta gör att man ser in under läktaren. Om man är snäll kan det kanske ge en viss high school-känsla. Ni vet, fumliga tonåringar som träffas under läktaren för att, för första gången, utforskar varandra. Nu är det väl ändå inte riktigt det känslan jag får. Det ligger en hel del skräp på löparbanan, som på sina ställen börjat ge vika inför naturens växtkraft, under läktaren. Och till råga på allt börjar det regna. I mellanrummet som uppstår i hörnet mellan lång- och kortsidans läktare ger sig löparbanan till känna helt öppet. En palm i kruka lyckas inte dölja vad som en gång legat där. Kanske man skulle ta sig några löpsteg?

Kanske ändå inte en plats för ungdomshångel?

Men nu verkar det ändå som att det till sist ska bli en ny arena. Och det är klart att ska Trelleborgs FF i fortsättningen sätta Trelleborg på kartan och käppar i hjulen för storebror Malmö FF krävs en ny arena. Framtidens fotbollseuropa står ju och stampar utanför dörren. Kommunen får här, som på så många andra ställen på den svenska landsorten, krypa till korset. Cirka 150 miljoner ska skakas fram. Och visst, kommunen är kreditvärdig. Platsen är tänkt där Vångvallen ligger idag. Klassisk mark återanvänds och man slipper en utslängd skapelse på slätten utanför stan. Även 2000-talets arena kommer kunna nås, en kort promenad längs palmraderna, från stadskärnan.

Arenan får enligt planerna en ganska återhållen publikkapacitet. Drygt 5800 åskådare ger sken av en förståelse för verkligheten (eller sparas pengarna till bandomsorgen istället?). Konstgräs. Driften blir billigare och antagligen försvinner även krukpalmerna i hörnen. Bygget beräknas stå färdigt, ett år för sent, 2015. Fotbollsförbundet får ge dispens och än är inte sista ordet sagt i denna sydskånska arenasåpa.

Vångavallen är en ännu, i allra högsta grad, naturligt grön vall.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: