arkiv

Västerås SK

När man kör in till Västerås från norr passerar man en jädrans massa idrottsplatser. Norr om motorvägsavfarten ligger det stora idrottsområdet Rocklunda. Här finns ishallar, fotbollsplaner, ridanläggning och plats för allsköns arrangemang. ”Välkommen till Rocklunda i Västerås, stadsdelen för idrott och evenemang!” skanderar hemsidan rocklunda.se, och man är noga med att betona att det här är ett område för mer än bara sport: Här kan man gå på konsert med familjen, ta med jobbet på konferens, få sin kvalitetstid på ett spinningpass i Friskis&Svettis regi, eller helt enkelt inta en välsmakande helgbuffé. Att marknadsföra ett område som en ”evenemangs-stadsdel” är ingen unik tanke, längs Mölndalsvägen i Göteborg kan man fortfarande se nötta skyltar som bjuder in till ”Evenemangsstråket” och området kring Globen ska vi väl inte ens prata om. Problemet verkar vara att den önskvärda karaktären för ett sådant område hela tiden ändras, och i takt med att evenemangsbesökares preferenser förskjuts mot det mer ”urbana”, myllrande och spontana cafélivet vid Mälarens strand så lär man också få höra stadsbyggnadsdiskussioner om hur lyckad Rocklundas placering ute vid motorvägen egentligen är. Bil måste man i alla fall ha för att gå på match, om man inte tar buss 98 förstås.

Idrottsplats eller folkpark?

På sin väg ut mot Rocklunda och de mer avlägsna bostadsområdena i Tunby och Gryta (ni vet, Västerås är stort) passerar 98:ans buss också Arosvallen i området kring Mälardalens högskola. Här kan en stadsplanerare med lite fantasi tänka sig ett ”kreativt kluster” med högskola, idrottsevenemang och lite lagom sprittande caféliv. Men den här marseftermiddagen spritter det ingenstans, utom möjligen i Arosvallens lite småfestliga arkitektur, vars huvudtema är de (en gång i tiden) färgglada plåtvalv som troget repeteras runtom hela anläggningen. Tillsammans med de stansade bokstäverna och de låga buskagen kring entrén får man en lätt folkparkskänsla. Här dansar man dock inte, om man inte kan kalla amerikansk fotboll för dans (och det kan man väl inte?). Västerås Roedeers är laget som håller Arosvallen igång sedan Västerås SK tagit sina bollnät och flyttat ut till Rocklunda, och det är bara att gratulera division 1-klubben till sin trevliga spelplats. Arosvallen är funktionell, hyfsat centralt belägen och ger ett enhetligt och trevligt intryck. Det faktum att man kan skymta planen även om man inte har löst inträde ger liksom en extra busunge-dimension till det hela som får en att tänka på gamla pilsnerfilmer och luftgevärsskytte på, återigen, folkets park. Tänk så mycket några plåtvalv kan göra.

Tänk att bo med utsikt över planen där Västerås SK spelade allsvensk fotboll så sent som 1997. Först 2008 flyttade man till nya Swedbank park på Rocklunda.

Det är bara att hoppas att framtida football-framgångar och samarbeten med högskolan kan fortsätta hålla liv i Arosvallen när de nya helhetslösningarna och bolagsbildningarna ute i Rocklunda drar i barnfamiljer och glada PRO-gäng. Snart har väl stadsplanerarnas vurmer gått varvet runt och placeringen av Arosvallen framstår som bäst i stan, när bilturerna ut till Rocklunda nöter lite mycket på miljön och nybyggda Mälarstadens idag så lockande flärd bytts mot en verklighet av för höga lokalhyror och novembersnålblåst. Då fattar vi en armkrok och går ut till Arosvallen för en kokkorv med bröd, senap och ketchup.

Trycket in genom den här smala gången var kanske som högst den 18 februari 1934. Då sattes samtida världsrekord (!) för bandypublik på den nybyggda Arosvallen. 11 231 personer såg hemmalaget åka på däng med 1-5 mot IFK Uppsala.